Mitt liv med alopecia universalis<3

Jag kan inte hjälpa de, jag liksom saknar dig dag som natt..
Kan nästan inte sluta tänka på dig..
Mår dåligt över detta.. Jag vet inte vad jag kan säga mer.
Jag försöker nå fram med de går inte bra.. de går bakåt..

Jag kommer ihåg första gången jag träffade dig, jag minns alla minnen än idag, de kommer jag alltid att göra..
Allt jag har kvar från dig är minnen som jag hoppas alltid kommer att leva kvar.. en dag hoppas jag på de...
Varför blev de såhär..?
Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker men denna gången är jag faktiskt de.. Vad kan jag säga och vad kan jag göra??
Ingenting för vet ändå hur de blir..

Jag har så mycket att ge och så mycket att säga....
Jag göra allt... verkliiigen allt... Just give me a chans...

FUCK IT ALL!!!!!!!!!!